På slak lina

Vi har hantverkare hemma hos oss. Och när jag skriver hemma hos oss så menar jag verkligen hemma hos oss. För efter att jag anlitat ett byggföretag för att fixa utsidan av huset, fasad och tak, så fick jag veta att de behövde en husnyckel. Ehhh!? Jag som inte är van vid hantverkare förstod inte riktigt, det är ju faktiskt utsidan som ska rustas upp…

Efter en lektion om att hantverkare faktiskt är precis som du och jag, alltså behöver gå på toaletten och äta varm mat, så fick jag snällt lämna över en nyckel vilket resulterade i att det nu dagligen sitter ett flertal hantverkare och krämar på min toalett innan de sätter sig och äter vid mitt köksbord.

Nu har det gått några veckor och jag börjar vänja mig. Jag har inte känt några främmande lukter eller hittat några okända smulor så allt borde vara ok. Men…

Nu har min 1,5-åring börjat kalla en av snickarna för pappa!? Inte så där lite diskret, nej hon springer fram och pekar på en utav dem och skriker – PAPPA! DÄR!! PAPPA!!!!

Så, därför måste jag snabba mig hem idag. Måste sitta lite på toaletten, sitta lite vid matbordet, peka på mig själv och säga till lilltjejen; PAPPA! HÄR!! PAPPA!!!!