På slak lina

Centerpartister verkar vara briljanta på det här med att hantera media. När Jonas Pettersson, han som släppte filmen som allt handlar om, står i TV4 och pudlar genom att förtydliga att han aldrig menade att framställa byggnadsarbetare som lata så kliver hans partikollegor i Uppsala fram hugger honom i ryggen både i TV4 och i Uppsala nya tidning:

“Han går ut och hugger byggnadsarbetarna i skallen och säger att deras dagar går ut på att dricka kaffe och stå och hänga och att effektiviteten är usel!”
[...]
“Personligen känner vi massor av byggnadsarbetare och för egen del kan vi säga att Petterssons påståenden inte stämmer alls.“

Ett förslag i all välmening är att låta partikamrater och andra, kanske lite mer professionella yrkesmänniskor, titta igenom både debattinlägg och intern kritik INNAN det görs offentligt.

-

Jag är riktigt harig när det kommer till videos med folk som gör sig illa. Så fort jag inser att någon kommer att bryta benet, grensla ett räcke eller bara slå sig rent allmänt så är jag tvungen att titta bort. Det handlar inte bara om omtanke med de som slår sig, det handlar lika mycket om självbevarelsedrift eftersom jag av någon märklig anledning får jävligt ont i pungtrakterna så fort jag anar att det kommer att gå illa.

Ett av mina värsta jobb var när jag hade Playstation som kund och skulle göra en kampanjsajt för en av deras turnéer. Med på turnén följde nämligen några av världens bästa inom BMX, FMX och skateboard. Min geniala idé var att göra något viralt på nätet med alla olycksvideos de hade samlat på sig. Det funkade jävligt bra som dragare till sajten men ledde till två veckors pungvärk för mig själv eftersom det var jag som fick sitta glo igenom de hundratals filmerna som åkarna gladeligen skickade över.

Hur som…
Igår vågade jag faktiskt ta mig igenom det här klippet. Jag var helt säker på att jag skulle få värk igen men smärtan uteblev. Slutet är verkligen inte vad man förväntar sig.

-

-

I fredags så skrev jag om den sociala medier stressade politikern Jonas Pettersson, en centerpartist som kände att en usel inspelning, smyginspelat material och lite skitsnack om byggarbetare blandat med en OBS-klasslärares tilltal nog får folk på nätet att känna förtroende för honom som politiker.

Jonas skriver nu själv på sin blogg:
“Men jag trodde att hela grejen med sociala medier var möjligheten för oss ”amatörer” att förmedla budskap och göra oss gällande.”

Hey, Jonas har ju faktiskt en poäng! Alla politiker som vill framstå som “amatörer” kan ju faktiskt göra precis så.

Nu kliver även hans partikamrat Albin Broman, som också jobbar på Centerpartiets riksdagskansli, in i matchen och kallar mig för vänsterbloggare. Det är konstigt det där med höger och vänster. Många brukar utgå från att jag som reklamare och företagare är mer åt höger. Men det är väl så länge man inte kritiserar mentalt utmanade kristdemokrater och konstiga centerpartister.

Albin Broman hurrar dessutom högt åt att Jonas Petterssons film har “givit avkastning” och “medialt genomslag” då den nu har gett Jonas en minut i nyheterna på TV4 Uppsala. Yey!! Jag antar att alla mediekåta centerpartister nu kommer att använda bloggar, Twitter och Youtube för att försöka framstå som “amatörer”. All reklam är bra reklam.

Som avslutning så känner jag att jag måste visa upp den bild som Jonas Pettersson har valt att lägga på framsidan av sin alldeles nya valårshemsida. Den är döpt till The_Man.jpg och presenterar Jonas på ett sätt som får grabbarna på Sandhamnstek Event att dregla av avundsjuka.

- – - – - – - – - – - – - – - – - -

Wikipedia om Amatörisering:
“Amatörisering innebär att amatörer i allt större utsträckning övertar den kunskap och det arbete som tidigare utförts av yrkesmän. Detta sker speciellt inom den kulturella produktionen tack vara en allt mer ökad tillgång på avancerad teknik och enkel spridning via internet.”

Vilket valår det här kommer att bli. Ett valår fyllt av hybrispolitiker som, påstressade av allt snack om sociala medier, nu även sätter på sig PR-hatten, reklambyråhatten och produktionshatten i tron om att ger man sig bara ut på nätet så kan man lägga ut vilket skit som helst. Först ut(?) är Centerpartisten Jonas Pettersson som lovar 100 nya år av tillväxt.

Jonas måstelista inför valåret 2010:
1. Måste använda Youtube, för det har jag läst på Twitter.
2. Måste tala till folk som om dom är utvecklingsstörda.
3. Måste visa upp mig i en miljö som gör att jag verkar påläst (ex. pappas bokhylla).
4. Måste betona viktiga ord (ex. mer, allt, bättre och sänka).
5. Måste visa verklighetsanknytning (smyginspelat material).
6. Måste lägga ribban högt. Typ HUNDRA år av tillväxt.

-

-

“Brunsåsen är en mycket svensk sås, en produkt av en matkultur där matens faktiska innehåll blivit det minst viktiga. Svampsås innehåller svamp, rödvinsås rödvin. Brunsås innehåller en färg och den färgen är brun.”
Lotta Lundgren, programledare för Landet brunsås

Jag var hos tandläkaren idag. Innan undersökningen så påpekade han att jag hade lite torra läppar och frågade om jag ville ha lite Lypsyl. Jag sa nej. Var det oartigt?

-

Gå in och läs artikeln om Johan von Schreeb. Han är läkare och jobbar till vardags som kirurg på Karolinska i Stockholm, men har i 20 års tid jobbat för Läkare utan gränser. Nu är han på väg till Haiti, antagligen världens farligaste plats just nu, med en väska innehållande två kalsonger, två par strumpor, ett liggunderlag och ett myggnät.

Jag blir sjukt imponerad av såna här människor. Läkare, sjuksköterskor, psykologer, barnmorskor och andra som utan att blinka lämnar tryggheten här hemma så fort det inträffar katastrofer på andra sidan planeten. Riktiga hjältar.

Hela Läkare utan gränser är ett grymt föredöme. De har en ordförande, sjuksköterskan Kristina Bolme Kühn, som har tagit ledigt från sitt ordinarie arbete för att hinna och orka med sitt jobb på Läkare utan gränser. Hon har en ordförandelön på 21 200 kronor i månaden. Jämför det med Röda korsets ordförande Bengt Westerberg som tar ut 68.000 kronor i månaden för 20 timmars arbete i veckan, eller Röda korsets generalsekreterare som har en årslön på runt 1,1 miljoner.

Medan en av Röda korsets biståndsarbetare har löner på 26.500–45.000 kronor i månaden plus utlandstillägg på mellan 385 kronor och 525 kronor per dag, så har läkare och sjuksköterskor som arbetar för Läkare utan gränser omkring 10.000 kronor i månaden.
(Hämtat från DN)

Läkare utan gränser skiljer sig dessutom från många andra humanitära organisationer genom att deras arbete består av två delar. Den ena är att lindra lidandet hos befolkningar i nöd genom att på plats ge medicinsk och humanitär hjälp. Den andra delen kallar de själva för témoignage (vittnesmål i avsikt att förändra). Det betyder att de ska höja rösten om de övergrepp och de missförhållanden de bevittnar och på så sätt vara en katalysator för förändring.

Här kan man stödja Läkare utan gränser

-

Jag skänker 500 kr till Läkare utan gränser. Det kan du också göra här

Jag blev intervjuad via mail häromdagen. Det var tidningen/reklambyrån/förlaget/elbolaget (?) ETC som i en artikel om Söderfamiljen ville ställa några frågor om det som beskrivs som fejkbloggar. När jag så här i efterhand läser vad jag har skrivit så inser jag att det låter pretentiöst. Jävligt pretentiöst. Eller vad sägs om det här angående fejkbloggar:

– Personligen föredrar jag att den eller de som ligger bakom bloggen vill säga något med den, eller åtminstone har ambitionen att bidra med något i samhällsdebatten.

och

– Jag ser det hellre som en föreställning som, om den utförs bra, kan involvera läsarna på ett sätt som traditionell litteratur eller en färdigskriven teaterpjäs inte kan.

Jag tänker försvara mig med att jag faktiskt skrev bra mycket mer än det som hamnade i artikeln, saker som kanske förklarade de här raderna lite mer.

-

Något är på gång. Alltså, på allvar!! Men jag vet inte vad. Det enda jag vet är att min statistik visar att över 21 besök på den här bloggen idag kommer från sökningar på ordet foliehatt.

Kom ihåg var ni hörde det först.

-