På slak lina

Gissa om barnen kommer att bli glada åt vad pappa har fyndat på Tradera.

Efter att ha spenderat några dagar i Stockholm med barnen så vill jag dela med mig av några små tips till blivande föräldrar.

1. Junibacken är helvetet på jorden. Åk inte dit.

2. Junibacken är helvetet på jorden. Åk inte dit.

3. Junibacken är helvetet på jorden. Åk inte dit.

4. Junibacken är helvetet på jorden. Åk inte dit.

5. Junibacken är helvetet på jorden. Åk inte dit.

Det här måste lätt vara Aftonbladets bästa artikel någonsin. Engelska Jack, 86, saknar en pusselbit efter sju års pusslande och företaget som tillverkade pusslet har inga bitar kvar (jag la till en stor pil eftersom Aftonbladets markering av vilken bit det är som saknas var så otydlig).

Alla som har mobil kan tipsa Aftonbladet via MMS/SMS på numret 7100 om det är så att man har sett den saknade pusselbiten. De som saknar mobil får vänta till veckans avsnitt av Efterlyst där Leffe kommer att berätta mer om pusselbitens liv innan försvinnandet.

Europol har dessutom släppt en fantombild.

Det är mycket snack om både etik och yttrandefrihet just nu. Som alla vet så saknas det ju ordentliga riktlinjer för att få den här så kallade verkligheten att fungera. Vi har ju prövat att låta kungar, gudar och politiker att diktera vad som är rätt eller fel och det har ju knappast fungerat. Därför föreslår jag att vi lyfter fram oss inom reklambranschen som det goda exemplet istället.

Jag vet, man ska inte blanda äpplen och päron. Men visst är det intressant att både bokbålspastorn Holger Nilsson och diverse Kristdemokrater med all säkerhet skulle bli fällda om “verkligheten” var tvungen att följa ICC:s Regler för reklam och marknadskommunikation medan Findus reklamfilmer som framställer pappor som odugliga i köket med all säkerhet skulle få fortsätta sändas om reklam kunde hänvisa till yttrande-/religionsfriheten.

Kom ihåg det nästa gång du tänker snacka skit om reklambranschen. Det är vi som sitter på etiken.

Utdrag ur ICC:s Regler för reklam och marknadskommunikation:

Artikel 4 – Socialt ansvar
Marknadskommunikation skall respektera mänsklig värdighet. Marknadskommunikation får inte uppamma eller överse med någon form av diskriminering, inbegripet sådan som hänför sig till ras, nationalitet, härkomst, religion, kön, ålder, handikapp eller sexuell läggning.

Marknadskommunikation får inte utan vägande skäl spela på rädsla eller fruktan eller utnyttja olycka eller lidande.

Artikel 12 – Misskreditering
Marknadskommunikation får inte misskreditera någon person eller grupp, företag, organisation, näringsverksamhet, yrke eller produkt genom framställning som är ägnad att väcka förakt, löje eller liknande.

Med förhoppning om att inte uppfattas som en gourméblogg så vill jag tipsa om att Prix har extrapris på något som går under namnet Sjöbusar. För att öka känslan av lyx så presenteras de läckra små busarna i öppen låda utan plocktång. Mmmmmmm…

Kanske något för nästa veckas fredagsmys?

Hela familjen sitter på tåget upp till Stockholm. Nyss klev en äldre dam in, satte sig snett bakom oss, halade upp en gurka och började snaska.

Totte (5-år) söker ögonkontakt, får det och säger – Ordning och reda, gurka på fredag.

Uppdatering:
När jag berättade det för sambon så blev hon lättad. Hon såg inte vem Totte hade talat med och trodde att han sagt – Ordning och reda, burka på fredag.

Det måste vara något fel på mina smaklökar. Det bara måste vara så!? Alternativet är att det finns massor av människor som på pin kiv sitter och låtsas att det är gott med whisky.

Hur lär man sig att gilla det? Handlar det om att försöka få i sig små mängder regelbundet eller är det så att man måste ta stora mängder snabbt? Shit, vad ska jag göra? Jag måste lära mig att gilla whisky!

Det är nästan så att jag kan tänka mig att betala lite mer i skatt om det betyder att vi får se fler sådana här skyltar i stan.

För mig så har en epok gått i graven. Jag sålde nämligen reklambyrån för en månad sedan. Man kan säkert tala om en konsolidering eller använda något ännu finare ord, men för mig personligen så handlar det om ett avslut och början på något nytt.

Jag har tillsammans med två kollegor plus en indian drivit byrån i sju och ett halvt år vilket känns som en livstid (nästan). Men vi kom inte så mycket längre. Att vara 4 personer har sina begränsningar. Speciellt om man försöker att sälja kreativitet och upplevelser till företag som verkar globalt och har en omsättning mer än 100 gånger större än ens egen. Och att bli fler fanns egentligen aldrig på kartan. Att bli mer företagare än kreatör har aldrig legat för mig.

Vi flyttade ca. 75 meter västerut och fick 36 nya medarbetare och kontor i Örebro, Västerås, Uppsala och Stockholm vilket är lite skillnad mot att vara 4 personer. Det har tagit ungefär en månad att vänja sig bara med att vara presentabel från morgon till kväll.

För de flesta så är reklambyrån College helt okänd, men på vägen så har vi faktiskt spöat skiten ur de stora byråerna vid de tillfällen som vi har varit uppe i Stockholm och tävlat i de nationella reklamtävlingarna. Jag tror vi har fyra Guldnycklar, lite Guldlådor och en 50-wattare plus lite silver och brons. Inte illa pinkat av en liten reklambyrå på 4 personer. Om jag får säga det själv alltså!?

Så. Härmed anser jag College vara avslutat och nu måste jag ändra om lite info i min bloggpresentation…

Ja, just det. Nu jobbar jag här.

Jag hamnade i kö bakom två äldre damer idag. Det var lite Helan och Halvan över dem. Den ena var otroligt kort och såg ut som hon skulle kunna gå sönder om man talade för högt med henne medan den andra damen var närmare 1,85 och såg ut som hon spenderat hela sitt liv i ett stenbrott. De diskuterade det kommande bröllopet mellan Victoria och Daniel.

Den lilla damen var galet positiv. Hon kunde inte låta bli att om och om igen konstatera att Victoria alltid var såååå söt på bild och att hon skulle bli äääännu sötare i bröllopsklänning.

Den stora damen var skeptisk till bröllopet. Hon verkade inte alls lita på Daniel och avslutade med att ifrågasätta om Daniel verkligen hade det som krävdes? För att förtydliga att hon egentligen inte var ute efter ett svar så avslutade hon med att svara sig själv med — Nej, dagens män har inte det som krävs för att leda det här landet.

Precis då så släppte jag mig. Oavsiktligt. Okungligt.