Flight DK1857
Uffe | 2010/12/29Jag älskade att resa innan jag fick barn. Nu älskar jag att komma fram. Själva resorna är inte längre vad de har varit. Tidigare så
började alltid semestern så fort man låste ytterdörren, men när man nu har sällskap av två små barn så betyder den låsta ytterdörren att
man kliver in i ett läge av undantagstillstånd i väntan på att få låsa upp den trygga hotellrumsdörren.
Dessutom så betyder resor, i alla fall när man är fyra personer och flyger med mellanstora flygplan, att någon måste umgås med främlingar. Jag fick äran att spendera sex timmar bredvid två storväxta kvinnor i övre medelåldern vars största problem var procenthalten på de likörer de skulle förbeställa till hemresan och kvalitén på den speciella diabetesmaten de fick att äta.
Ett seriöst whiskyrace och oförmågan att ta av sig ytterkläderna i en, för dem alldeles för trång flygstol gjorde att kvinnorna frustade sig genom hela flygresan. Själv var jag bara en hårsmån från att ge efter och hänga på deras alkoholfrossa bara för att bedöva den värsta smärtan. Självklart så visade det sig att största kvinnan som satt alldeles bredvid mig var en sån där person som inte respekterar armstödens roll som platsavgränsare vilket ledde till att jag fick äta min lilla inplastade SAS-måltid i en kroppsställning inte helt olik Stephen Hawkings.
Men, vi överlevde. Ungarna skötte sig exemplariskt, planet störtade inte och jag lyckades låta bli att nödslakta kvinnorna bredvid mig. Undantagstillståndet är avblåst.









Kommentarer