På slak lina

Nu tänkte jag tillåta mig själv att bli lite mjuk i kanterna och be om hjälp.

För ungefär ett år sedan så talade jag och en kollega om hur olika en julafton kan se ut för barn här i Sverige. Vi försökte föreställa oss hur en fattig jul kan se ut eller hur det kunde kännas för barn som av olika anledningar var tvungna att fira julen på en flyktingförläggning eller bakom låsta dörrar på en kvinnojour.

Vi bestämde oss för att ringa runt lite och fick kontakt med några helt underbara människor som, i flera fall helt utan ersättning, jobbade med att hjälpa de här barnen och deras anhöriga. De berättade för oss om mammor och barn som inte ägde annat än kläderna de hade på sig, hur vissa inte ens hade skor, utan mitt i vintern hade dykt upp i strumplästen efter att ha flytt från någon som ville dem illa och vi fick höra om asylsökande föräldrar som inte kunde vara ute och leka med sina barn eftersom de inte hade råd att köpa ens de billigaste begagnade vinterskorna.

Vi fick lära oss att ett barn som bor på en flyktingförläggning får ca. 360 kr i månaden (hälften om man har fler än två barn) vilket ska räcka till kläder, sjukvård, medicin, tandvård, hygienartiklar och fritidsaktiviteter. Det är lite över 4.000 kronor om året som ska räcka till allt… blöjor, nappar, vinterkläder osv. osv. Samtidigt så räknar man med att julhandeln här i Sverige kommer att omsätta 64,7 miljarder. Vissa har hur mycket som helst när andra inte har något alls.

Vi bestämde oss för att göra något för de här barnen. Vi tänkte att även om vi inte kunde lösa några problem så kunde vi kanske i alla fall ge några av barnen och deras föräldrar ett extra litet leende på julafton. Så vi kontaktade våra bekanta och tillsammans med dem så samlade vi ihop en massa leksaker som vi slog in och gav bort. Det blev så uppskattat att vi tänkte göra det till en årlig tradition.

Därför så tänker jag uppmana alla Örebroare som besöker den här bloggen att gå in på vår Facebookgrupp och läsa mer. Jag tänker också uppmana alla er som inte kommer från Örebro att ringa till socialtjänsten, Migrationsverket eller närmsta kvinnojour/kvinnohus för att se om det finns några barn i er närhet som kan behöva lite extra omtanke i jul. Det enda som krävs är lite tid och några vänner.

http://www.hoppetskyrka.se/

Sverigedemokraterna Jimmie Åkesson och Kent Ekeroth på DN debatt:

“Sverigedemokraterna vill inte bara förbjuda niqab i skolan utan även se ett förbud på allmänna platser för att på så sätt kunna upprätthålla en gatubild och en norm som är i samklang med ett svensk och västerländskt samhälle, vilket är av stor vikt för att svenskar ska kunna känna sig hemma i sitt eget land.”

[...]

Tidigare har vi hört krav på att skolor inte ska fira avslutningar i kyrkan samt påbud om att avhålla sig från kristna psalmer som till exempel “Den blomstertid nu kommer” – utspel som vart och ett belyser behovet av att skrota DO.

Varför är det alltid så att det är just de som påstår sig älska Sverige mest som vill införa Sharialagar här i landet? Lagar som förbjuder klädsel som stör normer och tvingar skolelever att sjunga religiösa lovsånger. Jävla muppar.

Och vem är det som inte känner sig hemma i sitt eget land för att några religiösa tokstollar lever ett helt liv under en filt? Man måste ju ha grava psykiska problem om känslan av att vara hemma försvinner bara för att man inte kan se ansiktet på en tusendels promille av befolkningen som helt säkert bor i en annan förort än en själv.

Nä, Sverigedemokrater verkar ju vara ett helt galet och vekt släkte. Förbjud.