På slak lina

Varför ser det ut som om det är Al Gore som sjunger i Spandau Ballet numera? Håller inte han på med miljögrejer?

Snabbknyt dina skor

Snabbklä av dig din t-shirt

Snabböppna din läskeblask

Snabbkyl din läskeblask

Snabbskala din potatis

Snabbskala din banan

Snabbparkera din bil

Snabbtrösta din bebis

Snabbtorka ditt nagellack

Snabbta bort din våta sand

Snabbhäll din ketchup (typ Heinz)

Snabbskala ditt ägg

Snabbonus: Snabbtitta på Titanic

Ibland gör man saker mot bättre vetande. Ett sånt exempel är att ta med barnen ut på restaurang en lördagskväll.

Att sitta med våra barn i åldrarna två och sex år hemma vid matbordet är sällan en lugn upplevelse. De har ju liksom varken lärt sig bordskick, konsten att föra ett vettigt samtal eller fått grepp om hur låg volym det faktiskt behövs för att alla runt bordet ska höra vad man säger. Med den erfarenheten så är steget egentligen ganska långt till att kunna tänka sig att dra med dem ut på restaurang. Men icke. Någon del av hjärnan slår liksom av när en annan del målar upp ett restaurangbord med levande ljus där barnen sitter tysta och njuter av vällagad mat med tindrande ögon.

Som tur är så fick barnen en pysselbok tillsammans med menyn. Det sysselsatte dem i två till tre minuter. Pysselboken innehöll dessutom ett par hypnosglasögon vilket ledde till att sexåringen under ytterligare några minuter försökte att hypnotisera mig till att tro att jag var en skål med eld(?). Sedan var vi där i en och en halv timme till.

Två snabba tips till ovana föräldrar:
1. Ge inte barn godis innan ett restaurangbesök.
2. Tänk inte “Kanske dags att de får lära sig äta något nytt”.

Idag fick jag skäll av dagisfröken när mina hörlurar avslöjade att jag spelade den här låten. Va!?! Är det något fel på allvarsam och djuplodande musik? Man kan ju inte bara flamsa runt jämt.

-

Vi började dagen med att se på den utmärkta TED-dragningen om arbetsplatsernas oförmåga att erbjuda en ordentlig plats för arbete (via Please copy me) där föreläsaren Jason Fried ger utmärkta tips om hur man får saker gjorda.

Resten av dagen så har vi, varje gång som projekt- och produktionsledarna har “tittat” in i vårt rum, sett på varandra och högljutt suckat: Men åhh, EMENEM…

-

Motorvägen. Is. 50 km/tim.

Som tur är så är det en kvinna som kör.

När Christer Ågren, som driver bloggen Apg29, läser om tusentals döda smådjur så tänker han på Gud. För när många djur dör på samma gång så betyder det att Jesus snart kommer tillbaka. Det känns fräscht. Man undrar ju om Christer har reflekterat över vad är det för sjuk snubbe som kräver en sån entré? Det känns ju inte så lite osympatiskt om man frågar mig.

Jag har läst någonstans att de flesta seriemördarna började sina karriärer som barn genom att döda smådjur. Det betyder att många döda djur kan betyda både att en ny Charles Manson eller att den gamla Gud är på väg. Vilket som är bäst för en icketroende som mig vet jag inte.

Man vet ju i och för sig ungefär var man har en ny Charles Manson. Gud däremot, han kan ju vara ute efter allt möjligt. Läser man Bibeln så kan jag tänka mig att han skickar änglar som våldtar mig innan de skickar mig till evig pina eller att han bara kräver att jag skär av mig förhuden och offrar mina barn på ett stenaltare.

Att försöka tolka vad döda smådjur betyder känns för mig lite som att välja mellan pest eller kolera.

När jag ändå är inne på fågelskådning så kan jag ju inte låta bli att tipsa om lite utbildning.

Är man intresserad av närkontakt med fåglar så får man absolut inte missa Medborgarskolans kurs i duvmatning.

Anmäl er här

Jag är uppväxt med en pappa som kunde ägna hela kvällarna åt att sitta inne i vardagsrummet och lyssna på kasettband med fågelkvitter. Det var någon minuts fågelkvitter följt av en myndig gubbstämma som uttalade fågelns namn på både svenska och latin. Sen nästa fågel. Kvitter, svenskt namn, latin och vidare till nästa fågel.

Min pappa satt för det mesta bakåtlutad i en fåtölj med ögonen slutna, puffandes på sin pipa och uttalade alltid de latinska namnen innan gubben på kassetten. Ibland visslade han med och jag tyckte att han var jättekonstig. Fågelskådare var gubbar. Fågelskådare var konstiga.

Häromdagen så läste jag en artikel på Nyheter24 där redaktören för tidningen Fågelvännen, Daniel Green, försökte svara på varför det dräller ned så mycket döda fåglar från himlen nuförtiden. Hans svar har för alltid förändrat min syn på fågelskådare.

Från Nyheter24:

Samtidigt vill Daniel Green själv inte utesluta att fågeldöden i Falköping är ett tecken på att domedagen är nära:

– Det var ju solförmörkelse i går också. Som gammal Tintin-läsare kan man ju lägga ihop de här grejerna och misstänka att det är något skumt på gång. Kom ihåg var ni hörde det först, säger Green.

Efter att ha sett både Tehataren och Jävla Jenny visa upp dagens outfit så känns det som om jag måste höja standarden lite, man kan ju inte klä sig hur som helst bara för att man är ledig (även om Tehataren verkar vara på väg att snickra eller kriga). Men just nu så inser jag att jag inte helt kan stå för det jag har på mig eftersom jag bara har köpt strumporna själv. Men jag klädde på mig själv i morse i alla fall.

Cardigan (present från sambon)
Pyjamasbyxor (present från sambon)
Tofflor (present från svägerskan)