På slak lina

Hur har ni det på fredagarna? Här på kontoret så kör vi i alla fall med casual friday.

-

Vi har bestämt oss för att åka söderut över nyår vilket betyder att jag måste börja leta efter något att bada i. Jag får nämligen alltid skäll när jag badar i mina gamla fotbollsshorts. Varför vet jag inte. Funkar de att ha på sig på fotbollsplanen så funkar de väl att ha på sig vid poolen!?

Problemet att hitta något annat är ju att det inte riktigt är badsäsong just nu. Det enda jag har hittat är typ Speedos och det tror jag inte någon vill att jag glider ner till poolen i. Speedos känns som ett alternativ strax under ett par för högt avklippta jeans. Typ femtio procent fulgubbe, 40 procent italienare och tio procent retard.

Så, vad gör man? Finns det någon som kan länka mig till ett vettigt alternativ?

Visst är det roligt när kungen, på frågan om han har läst boken än, svarar -Jag har bläddrat i den lite försiktigt. Roligt på så många sätt.

Nu skulle jag vilja höra Magdalena Ribbing dra lite riktlinjer för hur en drottning ska bete sig när det visar sig att hennes kung är en riktig knullgubbe. Får hon skälla ut honom på sitt modersmål och kasta det kungliga porslinet i väggen eller måste hon begära audiens och göra en sakframställan innan hon nigandes frågar ut honom om hans förehavanden. Eller är det så att man inte får skilja sig om man är kunglig, kanske har kungen diplomatisk immunitet gentemot drottningen också? Vår nationalsång säger ju faktiskt; Du gamla du fria…

Enligt den Augsburgiska trosbekännelsen så ska ju dessutom vår svenska statschef förhålla sig till den evangeliska läran. Vad den säger om gamla gubbar som knullar runt vågar jag inte ens gissa. Men det finns säkert något kryphål där också.

Idag har jag lärt känna min första dansk (OBS Inte dansken på bilden).
Jag förstår inte riktigt vad han säger men han verkar trevlig (OBS Inte dansken på bilden).

-

Under några år i mitten på nittiotalet så spelade jag golf. Det var en kort men väldigt obehaglig upplevelse. Det var något med golfens alla oskrivna regler som skrämde skiten ur mig. Det var nämligen så i golfens bisarra värld att det fanns regler som berättade hur man skulle föra sig, hur man skulle klä sig och vilka humöryttringar som var okej. För allas trevnad.

Det var väl okej ett tag, efter att man hade vant sig vid medelålders par klädda i matchande märkeskläder och golfutrustning av märket Ping. Men sen, när jag slog ut i skogen för femhundratrettioförsta gången och den jag spelade med, för femhundratrettioförsta gången, med ett leende berättade att det i alla fall såg ut att vara ett bra slag så slog det över för min del.

Så får jag för mig att Lill-Babs alltid är när det är folk i närheten. Utan undantag. Alltid leende och alltid alldeles för käck och go i kommentarerna, klädd i golfkläder med matchande skor och handväska.

Jag såg henne dessutom tolka Di Levas låt Vi får vingar när vi älskar på TV4Play. Det skrämde mig också.

På Powercrushers Youtubekanal finns det här klippet med beskrivningen:
A woman drives her sports car with wide tires over a loaf of soft squishy bread and blows apart a carton of cream. She reverses over the cream again. Repeated in slo-mo.

Surfade på en artikel om Anna Book och kom att tänka på ordspråket ‘Den som har planterat trädet får sällan smaka frukten’. Nu kan jag inte komma på varför, det passar ju inte alls in.

Det låg ett upplyftande mail i inkorgen i morse. För visst blir man lite glad när spamföretagen äntligen har fattat att även vi vanliga killar vill ha möjligheten att känna oss som proffs. Man vill ju inte uppfattas som en loser i känsliga situationer.

-

Sitter på bio med min bror vilket alltid är en upplevelse. Min bror hatar nämligen andra människor. Åtminstone när han går på bio. Och när jag säger hatar så menar jag hatar. Han kan tala om dåliga bioupplevelser i flera år.

Finns det någon i salongen som har godis med papper på, tuggar med öppen mun eller viskar något till stolsgrannen så hyschar han. Ljudligt.

Nu tittar han snett på mig. Kanske är det för att jag bloggar!?