På slak lina

Vi har hantverkare hemma hos oss. Och när jag skriver hemma hos oss så menar jag verkligen hemma hos oss. För efter att jag anlitat ett byggföretag för att fixa utsidan av huset, fasad och tak, så fick jag veta att de behövde en husnyckel. Ehhh!? Jag som inte är van vid hantverkare förstod inte riktigt, det är ju faktiskt utsidan som ska rustas upp…

Efter en lektion om att hantverkare faktiskt är precis som du och jag, alltså behöver gå på toaletten och äta varm mat, så fick jag snällt lämna över en nyckel vilket resulterade i att det nu dagligen sitter ett flertal hantverkare och krämar på min toalett innan de sätter sig och äter vid mitt köksbord.

Nu har det gått några veckor och jag börjar vänja mig. Jag har inte känt några främmande lukter eller hittat några okända smulor så allt borde vara ok. Men…

Nu har min 1,5-åring börjat kalla en av snickarna för pappa!? Inte så där lite diskret, nej hon springer fram och pekar på en utav dem och skriker – PAPPA! DÄR!! PAPPA!!!!

Så, därför måste jag snabba mig hem idag. Måste sitta lite på toaletten, sitta lite vid matbordet, peka på mig själv och säga till lilltjejen; PAPPA! HÄR!! PAPPA!!!!

I går fick min femåring lära sig att det förutom tecknade och icketecknade barnprogram även finns de som är CGI-animerade. Han vet visserligen redan att vissa filmer är datoranimerade men precis som Boxer/Nickelodeon så tydligt visade via programinformationen så är datoranimering en slarvig formulering. Computer Generated Imagery animering är naturligtvis den korrekta benämningen.

Totte spelar Nintendo DS och både Cilla och Milla sover mitt på dagen. Det är söndag.

Själv har jag haft tandvärk hela dagen och måste antagligen gå till tandläkaren för första gången på 22 år. Det känns också söndag.

Jag lämnar barnen på dagis varje morgon. För att ta oss dit så sitter Milla, 18 månader, på pakethållaren medan jag leder cykeln och Totte, 5 år, går bredvid. Om man bortser från att vi oftast är trötta och har lika dåligt morgonhumör så är den här tiominuterspromenaden på många sätt dagens höjdpunkt.

Det jag gillar mest är alla samtalsämnen som Totte väljer att ta upp. Jag har en känsla av att han inte gillar tystnad och därför försöker att fylla i de flesta tysta luckorna med det första som poppar upp i huvudet. Allt är uppe för diskussion. Under de här korta promenaderna har vi talat om allt från fjärilars fortplantning till hur man kan lura tjuvar att äta upp sopor så man slipper gå ut med dem och hur man snabbast klarar av bossarna i spelet Super Mario på Tottes Nintendo DS.

I morse blev jag lite osäker på om Totte tycker att livet är trist, om han är glad att ha en lillasyster eller om han bara gillar att ha någon att skratta åt.

Totte: Det är tur att vi har Milla.
Jag: Ja, visst är det.
Totte: Ja, annars så skulle vi inte ha så mycket att skratta åt i den här familjen.

Idag firar vi “Rockaren” igen. Hans farfar kommer på fika och jag bakar marängtårta med päronchoklad.

Medans ugnen gör sitt så testar jag en iPhone-app som heter Best Camera, utvecklad av fotografen Chase Jarvis. Fungerar snuskigt bra för att göra florsocker sexigt…

Var på Clas Ohlson och köpte lågenergilampor idag, såna där nya lampor som ska vara både ekonomiska och bra för miljön. Nu sitter jag och funderar på vilken kompostlåda som kan förvandla ett kilo plast till jord.

Totte, 5 år, har meddelat att han numera vill bli kallad för Rockaren. Som en del av hans nya image så är radiokanalen Rockklassiker det enda som spelas i hans rum förutom julskivans första spår “Jingel bälls hör dens dingelidång”.