På slak lina

Vi började dagen med att se på den utmärkta TED-dragningen om arbetsplatsernas oförmåga att erbjuda en ordentlig plats för arbete (via Please copy me) där föreläsaren Jason Fried ger utmärkta tips om hur man får saker gjorda.

Resten av dagen så har vi, varje gång som projekt- och produktionsledarna har “tittat” in i vårt rum, sett på varandra och högljutt suckat: Men åhh, EMENEM…

-

Idag så spenderade några av mina nya kollegor förmiddagen med att baka pepparkakor ute i köket. Dom bakade en specialare till mig. Det är skönt att ha så generösa kollegor.

Hur har ni det på fredagarna? Här på kontoret så kör vi i alla fall med casual friday.

-

Häromdagen så kan det ha varit så att jag lät lite sarkastisk angående sprintmöten i projekt där man jobbar agilt med en scrummetodik. Nu inser jag att det beror på okunskap. Efter att ha tagit del av den här förklaringen så är ju allt solklart.

Idag har jag haft en heldagssittning med en webbteknikbyrå. Vi hade ett sprintmöte i ett projekt där vi jobbar agilt med en scrummetodik.

Idag kör vi rollspel på jobbet,  allt blir så mycket roligare då. Själv har jag varit Arbogabo sedan 11.45 i förmiddags.

Nu efter några timmar börjar leken kännas lite segdragen. Spotify pumpar Le dernier jour med Indochine, projektledaren letar efter en borttappad manschettknapp och med jämna mellanrum så blåser jag i min plastiga teleskop-vuvuzela från Teknikmagasinet vilket leder till att copyn kommer inspringande med uppknäppt skjorta. Så vad gör vi nu? Hur ska vi få klockan att bli 17.00 utan att veckoavslutet känns alldeles för förväntat?

Stämningen dämpas något när Indianen berättar att han måste hämta barn på dagis. Hallå!?!

Nu tittar jag på New Yorkers instruktions-/reklamfilm för deras nya iPadapp och avslutar öl nummer fyra.

Shit, bara en och en halv debiterbar timme kvar på veckan…

Möte eller inget möte? Just nu sitter jag och väntar på att mina kära Stockholmskollegor ska infinna sig. Den akademiska kvarten har passerat och jag har precis fått reda på att de står i kön nere på McDonalds.

Vad är det med Stockholmare och McFlurry?

På lördag har vi fest på byrån. Eftersom det sammanträffar med dagen då kungen kommer till stan så ränner en av projektledarna runt och sätter upp kungliga porträtt. Själv försöker jag hålla jämna steg med sax och snabblim.

Jag sitter hos en kund i Stockholm och ser att deras IT-avdelning har döpt det trådlösa nätverk till vomIT. Betyder inte det kräkas?