PÃ¥ slak lina

Mitt emot mig så sitter byråns enda copywriter. Han är hårdrockare. Eller mer korrekt så lyssnar han på heavy metal. Han är heavy metal:are. Ungefär.

För er som bara tror att ni vet vad heavy metal är så kan jag berätta att det inte är så enkelt att hårdrock är heavy metal eller att heavy metal är hårdrock. Det handlar om nyanser, årtal och om det är brittiskt eller ej. Det måste dessutom lukta arbetarklass. Banden måste veta hur livet är. På riktig. Självupplevt.

Nu är i och för sig alla band han lyssnar på multimiljonärer och har blivit gamla nog att klä sig i loafers och magväska näår de flyger förstaklass till Hawaii och spelar golf. Men i alla fall. De vet hur det är egentligen. Förut. På 70- och 80-talet.

Idag spelar jag i alla fall Gary Moore för honom. Jag vet att han inte gillar Gary och just därför så spelar jag det. Just nu är det låten Empty rooms som dånar ut ur högtalarna. Den har nyanser, ett schyst årtal och är brittisk men duger ändå inte.

Snabböversättning av Empty rooms på Google translate:
“Ensam i ett tomt rum.
Lonliness är din enda vän, hooh.
Ã…h, hon är borta och du är i slutet.”

Snart blir det Alice Cooper…

Shit, det här med vintermörker börjar bli tröttsamt nu. Riktigt tröttsamt. Det påverkar mig mer än jag vill erkänna. Efter att ha skrivit ner en snabb lista över hur en vanlig februaridag ser ut så inser jag att den inte alls synkar med den riktiga verkligheten som faktiskt ligger dokumenterad på kameran.

Listan
Vakna, kaffe, väcka barn, borsta tre munnar, klä på barn, dagis, klä av barn, cykla, jobbet, kaffe, möten, kaffe, lunch, möte, kaffe, jobba, cykla, handla, äta, Bolibompa, borsta tänderna på barn, göra välling, natta barn, sätta sig ner, natta barn, sätta sig ner, hämta ner barn, ta febern på barn, trösta barn, sitta framför TVn med barn, natta barn, sätta sig ner, TV, surfa, jobba, natta sambo, jobba, trösta barn, borsta tänderna, sova.

I kameran

Vi har haft besök av en filmare som ville promota sig själv. Jag lyckades hålla mig borta från hans presentation men på grund av kontorets akustik så fick ändå lyssna på hans norrländska dialekt i en halvtimme.

Av någon anledning så gör den norrländska dialekten mig alltid lite illa till mods. Speciellt när den som har den är man och försöker tala gott om sig själv.

Är jag fördomsfull om jag påstår att det är något lurt med män som talar norrländska?

-

Jaha, nu står jag här i den Flenska myllan och undrar vart jag ska ta vägen. Jag kan berätta att Flen är grått, fuktigt och luktar blöt hund.

Kan någon ringa Flens kommunledning och fråga om de har fått förhandsinformation om att reklambyrån College har dumpat av en medelålders reklamare här!?

Tack till Ohm för påminnelsen.

-

Reklambyråns ende indian lyssnar på ganska obskyr musik. Riktigt obskyr musik. Det krävs oftast raggarbas, märkliga texter, ett sjukt bandnamn och extremt låga försäljningssiffror för att få honom att gå upp i brygga över ett band. Av någon anledning så hjälper det också till om bandet är från Norge.

Indianen och jag diskuterar ganska ofta musik men har nog aldrig riktigt hittat något som vi båda kan sitta och jobba till utan att den ena flippar ur efter ett tag. Men!! Nu har vi äntligen hittat fram. Det som krävdes var en knubbig Elviskopia vid namn Tortelvis som sångare och Led Zeppelin i reggaetakt.

Mina damer och herrar, Dread Zeppelin! [Spotifylänk]

-

-

-