På slak lina

Läser om Carola hos Mymlan. Om den fattiga pojken Edens på Haiti som är Carolas fadderbarn. Som fadderbarn genom hjälporganisationen Hoppets stjärna så får Edens inte några pengar utan pengarna går till Hoppets stjärnas skola. Skolan heter Betlehemskolan. Hoppets stjärna är tydliga med att deras arbete bygger på kristna värderingar. Ja, ni vet. Bra värderingar.

Jordbävning. Kaos. Hungersnöd.

Carola åker till Haiti för att spela in infomaterial och göra PR för Hoppets stjärnas Haitigala i Filadelfiakyrkan. Hon förs ihop med sitt fadderbarn. Carola ler mot Edens. Carola kramar Edens. Carolas kameraman filmar Edens. Carola lovar Edens att han ska få en present nästa dag.

Nästa dag kommer Carola hem till pojkens trasiga hem. Carola har med sig sin present. Parfym. En flaska HUGO BOSS SOUL för 620 spänn inköpt i taxfreebutiken på Londons flygplats. Va!?! Fattar ni grejen? SOUL!!!

Carola och filmteamet åker iväg och Aftonbladet ställer frågor till pojken. Pojken är besviken. Edens berättar att han inte vet vem Carola är. Edens vet inte heller vad organisationen Hoppets stjärna är. Pojkens morfar berättar att Edens inte har gått i Betlehemsskolan på två år. De har nämligen inte råd med de 110 kronor som skolan tar ut i årsavgift.

Edens har inte råd att gå i Betlehemsskolan och Carola spelar in den här filmen:

-

I fredags så skrev jag om den sociala medier stressade politikern Jonas Pettersson, en centerpartist som kände att en usel inspelning, smyginspelat material och lite skitsnack om byggarbetare blandat med en OBS-klasslärares tilltal nog får folk på nätet att känna förtroende för honom som politiker.

Jonas skriver nu själv på sin blogg:
“Men jag trodde att hela grejen med sociala medier var möjligheten för oss ”amatörer” att förmedla budskap och göra oss gällande.”

Hey, Jonas har ju faktiskt en poäng! Alla politiker som vill framstå som “amatörer” kan ju faktiskt göra precis så.

Nu kliver även hans partikamrat Albin Broman, som också jobbar på Centerpartiets riksdagskansli, in i matchen och kallar mig för vänsterbloggare. Det är konstigt det där med höger och vänster. Många brukar utgå från att jag som reklamare och företagare är mer åt höger. Men det är väl så länge man inte kritiserar mentalt utmanade kristdemokrater och konstiga centerpartister.

Albin Broman hurrar dessutom högt åt att Jonas Petterssons film har “givit avkastning” och “medialt genomslag” då den nu har gett Jonas en minut i nyheterna på TV4 Uppsala. Yey!! Jag antar att alla mediekåta centerpartister nu kommer att använda bloggar, Twitter och Youtube för att försöka framstå som “amatörer”. All reklam är bra reklam.

Som avslutning så känner jag att jag måste visa upp den bild som Jonas Pettersson har valt att lägga på framsidan av sin alldeles nya valårshemsida. Den är döpt till The_Man.jpg och presenterar Jonas på ett sätt som får grabbarna på Sandhamnstek Event att dregla av avundsjuka.

- – - – - – - – - – - – - – - – - -

Wikipedia om Amatörisering:
“Amatörisering innebär att amatörer i allt större utsträckning övertar den kunskap och det arbete som tidigare utförts av yrkesmän. Detta sker speciellt inom den kulturella produktionen tack vara en allt mer ökad tillgång på avancerad teknik och enkel spridning via internet.”

Vilket valår det här kommer att bli. Ett valår fyllt av hybrispolitiker som, påstressade av allt snack om sociala medier, nu även sätter på sig PR-hatten, reklambyråhatten och produktionshatten i tron om att ger man sig bara ut på nätet så kan man lägga ut vilket skit som helst. Först ut(?) är Centerpartisten Jonas Pettersson som lovar 100 nya år av tillväxt.

Jonas måstelista inför valåret 2010:
1. Måste använda Youtube, för det har jag läst på Twitter.
2. Måste tala till folk som om dom är utvecklingsstörda.
3. Måste visa upp mig i en miljö som gör att jag verkar påläst (ex. pappas bokhylla).
4. Måste betona viktiga ord (ex. mer, allt, bättre och sänka).
5. Måste visa verklighetsanknytning (smyginspelat material).
6. Måste lägga ribban högt. Typ HUNDRA år av tillväxt.

-

-

Vilken grym jävla branschtidning Resumé är. Va!! De skriver att Teliapappan rasar mot Aftonbladets höjning. Hur sjukt innovativt är inte det! Tänk er när Iprenmannen får komma till tals angående Åhlens priser på påslakan, när Lotto-Åke blir tillfrågad om priset på tetrapacksvín och när grabbarna från Norrlands gulds TV-reklam äntligen kan hjälpa oss, som jobbar med marknadsföring, att protestera mot priserna på villaförsäkringar. Grymt.

-

Jag har precis sett Marcus Birro dansa i Let’s dance och kan inte låta bli att kräkas lite. Jag klarar inte av den mannen. Självupptagen, hycklande och ett alldeles otroligt naturligt val när Göran Hägglund vill visa upp verklighetens folk. För Marcus Birro är ju som folk är mest, en sån som tittar på Så ska det låta och röstar i melodifestivalen. Ja, eller hur…

“Göran Hägglund talar om kultursnobbarna och det vanliga folket och han gör det med en inlevelse och en attack som känns som punk i ett schlagerdränkt land.”
Marcus Birro (länk)

Birro låtsas att han fortfarande har rätt att bära någon slags reaktionärskappa (numera betald av Expressen och TV4) och vill konstant lyfta fram sig själv som den lilla människans försvarare. Han gör det genom att alltid använda sig själv som exempel på offret och ondgör sig i var och varannan bloggpost över det näthat som han utsätts för. Samtidigt drar han sig inte för att skriva:

Jag kräks på alla rättänkande predikanter som värnar “transpersoner” som vore dessa en stor, utsatt skara människor i Sverige. Hur många är dessa transpersoner egentligen? Varför hör man ingenting från dem själva? Är det verkligen den grupp människor i Sverige som behöver mest stöd, flest upprörda försvarare?
Marcus Birro (länk)

Nej, Birros hyckleri får mig att kräkas. Hur fan ska jag klara av vårsäsongen av Let’s dance?

Igår eftermiddag kom det en liten kille och ringde på dörren. Han ville ge bort en Aftonbladet och berättade att han skulle återkomma varje lördag och söndag med nya nummer om man är intresserad av att betala för den. Jag sa nej tack när han ringde på idag igen, men efter att ha bläddrat igenom bilagan Klick! så ångrar jag mig lite.

Jag inser ju nu att med Klick! så kan man hänga med i vad som är nytt och hett. Bland annat så har jag lärt mig att Tom Cruises dotter Suri har börjat äta muffins och “kommunicera med omvärlden”, Linda Rosing ska ta ut jättebrösten, Jamie Presslys bröst höll på att rymma i romantiska Mexiko, Idol-Camilla gillar äldre män, Kevin Federline har storhandlat och en Izza Waljus som är veckans kex berättar att hon vill ha män med stake.

Mest behållning hade jag dock av nyheten om Peter Stormare. Han har skaffat pappaskägg och brukar ta soldränkta promenader i Beverly Hills med sin dotter iklädd en kycklinggul tischa med korgbollstryck. Vad sägs om det!? Pappaskägg, soldränkta promenader och kycklinggula tischor med korgbollstryck. Det här är stort!

Plötsligt så slår det mig! Eftersom det här är Sveriges största tidning så bör den ju vara det verkliga folkets tidning. Det måste vara det här som trovärdiga värdekonservativa politiker vill försvara från kultureliten. Vanlig underhållning för vanligt folk. Jag kan se klart nu. Om man som trovärdig politiker vill bevara och förstärka en viss etik för att man anser att den är nödvändig för ett gott samhälle så måste ju det här vara det första man säger sig vilja beskydda. Det här, kärnfamiljen, det traditionella äktenskapet, vapenexport och Blondinbellas mingelbilder. Populism my ass!!

Nu sitter jag här med mina förutfattade meningar och skäms.

Jag fick tips om ett företag som vill hjälpa företag att få sina kunder och andra hjälpsamma medmänniskor att sprida “rätt budskap” med hjälp av sociala medier. Det finns mycket att säga om mitt förtroende för och mina fördomar om den här sortens företag eftersom de lever i den där drömvärlden som så ofta målas upp av personer med titlar som social media strategist. Personer som med hjälp av bloggar, Facebook, Twitter och Youtube tror sig kunna “kapitalisera på webben” helt på sina egna villkor.

Det här är personer som påstår att social media är transparent, att alla står för vem man är och vad man tycker och att allt därför sker öppet och ärligt. Jo, man tackar. Jag förstår ju att man måste förutsätta sånt här om man vill intala sig själv och sina kunder att man kan genomföra projekt “rätt budskap” med full kontroll över var resan ska börja och var den ska sluta.

Hur som helst. Det är inte bara där mina fördomar dyker upp. När jag klickar in mig på en av företagets kampanjsidor (http://www.7billion.se/mat/) som berättar hur bloggar kan tipsa om en matbeställarsajt för att dra in pengar till Bris så poppar det upp en ruta mitt i fönstret:

Eftersom jag sitter på Mac så behöver jag inte oroa mig, men en fil med namnet FacebookSpy.exe låter väl sådär. Speciellt om den dyker upp hos ett företag som anser sig kunna kontrollera att folk på Facebook sprider “rätt budskap”. När jag dessutom upptäcker att filen ligger på Balkan-hosting så sprängs nästan huvudet av fördomsfulla tankar.