På slak lina

I dag får byrån en ny VD. Då måste man tänka sig för. Man vill ju göra ett bra första intryck. Därför bär jag slips! Han är man och jag är man, han är professionell och jag är professionell, han vet var han har mig och jag vet var jag har honom. Manlig bonding!

Man skulle kunna skoja om att reklambranschen gjorde bättre saker förr.
Men jag vågar inte…

Det är mycket snack om både etik och yttrandefrihet just nu. Som alla vet så saknas det ju ordentliga riktlinjer för att få den här så kallade verkligheten att fungera. Vi har ju prövat att låta kungar, gudar och politiker att diktera vad som är rätt eller fel och det har ju knappast fungerat. Därför föreslår jag att vi lyfter fram oss inom reklambranschen som det goda exemplet istället.

Jag vet, man ska inte blanda äpplen och päron. Men visst är det intressant att både bokbålspastorn Holger Nilsson och diverse Kristdemokrater med all säkerhet skulle bli fällda om “verkligheten” var tvungen att följa ICC:s Regler för reklam och marknadskommunikation medan Findus reklamfilmer som framställer pappor som odugliga i köket med all säkerhet skulle få fortsätta sändas om reklam kunde hänvisa till yttrande-/religionsfriheten.

Kom ihåg det nästa gång du tänker snacka skit om reklambranschen. Det är vi som sitter på etiken.

Utdrag ur ICC:s Regler för reklam och marknadskommunikation:

Artikel 4 – Socialt ansvar
Marknadskommunikation skall respektera mänsklig värdighet. Marknadskommunikation får inte uppamma eller överse med någon form av diskriminering, inbegripet sådan som hänför sig till ras, nationalitet, härkomst, religion, kön, ålder, handikapp eller sexuell läggning.

Marknadskommunikation får inte utan vägande skäl spela på rädsla eller fruktan eller utnyttja olycka eller lidande.

Artikel 12 – Misskreditering
Marknadskommunikation får inte misskreditera någon person eller grupp, företag, organisation, näringsverksamhet, yrke eller produkt genom framställning som är ägnad att väcka förakt, löje eller liknande.

För mig så har en epok gått i graven. Jag sålde nämligen reklambyrån för en månad sedan. Man kan säkert tala om en konsolidering eller använda något ännu finare ord, men för mig personligen så handlar det om ett avslut och början på något nytt.

Jag har tillsammans med två kollegor plus en indian drivit byrån i sju och ett halvt år vilket känns som en livstid (nästan). Men vi kom inte så mycket längre. Att vara 4 personer har sina begränsningar. Speciellt om man försöker att sälja kreativitet och upplevelser till företag som verkar globalt och har en omsättning mer än 100 gånger större än ens egen. Och att bli fler fanns egentligen aldrig på kartan. Att bli mer företagare än kreatör har aldrig legat för mig.

Vi flyttade ca. 75 meter västerut och fick 36 nya medarbetare och kontor i Örebro, Västerås, Uppsala och Stockholm vilket är lite skillnad mot att vara 4 personer. Det har tagit ungefär en månad att vänja sig bara med att vara presentabel från morgon till kväll.

För de flesta så är reklambyrån College helt okänd, men på vägen så har vi faktiskt spöat skiten ur de stora byråerna vid de tillfällen som vi har varit uppe i Stockholm och tävlat i de nationella reklamtävlingarna. Jag tror vi har fyra Guldnycklar, lite Guldlådor och en 50-wattare plus lite silver och brons. Inte illa pinkat av en liten reklambyrå på 4 personer. Om jag får säga det själv alltså!?

Så. Härmed anser jag College vara avslutat och nu måste jag ändra om lite info i min bloggpresentation…

Ja, just det. Nu jobbar jag här.

Vilken grym jävla branschtidning Resumé är. Va!! De skriver att Teliapappan rasar mot Aftonbladets höjning. Hur sjukt innovativt är inte det! Tänk er när Iprenmannen får komma till tals angående Åhlens priser på påslakan, när Lotto-Åke blir tillfrågad om priset på tetrapacksvín och när grabbarna från Norrlands gulds TV-reklam äntligen kan hjälpa oss, som jobbar med marknadsföring, att protestera mot priserna på villaförsäkringar. Grymt.

-

Människorna bakom Sandhamnstek Event imponerar. Efter att Viktor Barth-Kron, tidigare chefredaktör på Stureplan.se, kallat dem för bluff så kontrar stekarna genom att i ett blogginlägg stava Viktor med c. Någon reagerar på felstavningen med att skrika fejk vilket får Sandhamnstek att i en rättelse konstatera:

– Men jag tyckte att c var lite elegantare, mer värdigt en chefredaktör för Stureplan. Viktor med k känns lite smutsigt.

Det är humor…

Tyvärr fegar TV3s presschef Max Lagerbäck av någon outgrundlig anledning ur och bekräftar att det är en PR-kampanj.

-

-

Via this is andreas så hittar jag en presentationsvideo för sverige senaste eventbyrå Sandhamnstek Event. En bra affärsidé kombinerat med driv, personlig karisma och kunskapen om hur man lägger upp företagspresentationer på Youtube kan ju inte gå fel.
-

Jag måste säga att jag gillar att vara medelålders. Inte minst för att annonsörerna på Facebook har sett potentialen i min köpstarka målgrupp och börjat köra annonser som passar mig.

1. En helt anonym undersökning som kan ge mig ett års förbrukning av hamburgare och cola. Precis det som läkarna brukar ordinera medelålders män med begynnande bukfetma.

2. Ordning och reda på var ens bättre hälft håller hus. Nu när man börjar bli lite till åren så känns det ju viktigare och viktigare och veta var frugan håller hus. Det och en sån där liten larmknapp på golvnivå i badrummet.

3. Kryssning med Birka. Yeah! Jag måste erkänna att jag inte riktigt vet vad man gör på Birka, men jag tänker mig att man dricker (starköl och shots), dansar (buggar) och har ligger (partnerbyte).

Tack till Ohm för påminnelsen.

-

Jag fick tips om ett företag som vill hjälpa företag att få sina kunder och andra hjälpsamma medmänniskor att sprida “rätt budskap” med hjälp av sociala medier. Det finns mycket att säga om mitt förtroende för och mina fördomar om den här sortens företag eftersom de lever i den där drömvärlden som så ofta målas upp av personer med titlar som social media strategist. Personer som med hjälp av bloggar, Facebook, Twitter och Youtube tror sig kunna “kapitalisera på webben” helt på sina egna villkor.

Det här är personer som påstår att social media är transparent, att alla står för vem man är och vad man tycker och att allt därför sker öppet och ärligt. Jo, man tackar. Jag förstår ju att man måste förutsätta sånt här om man vill intala sig själv och sina kunder att man kan genomföra projekt “rätt budskap” med full kontroll över var resan ska börja och var den ska sluta.

Hur som helst. Det är inte bara där mina fördomar dyker upp. När jag klickar in mig på en av företagets kampanjsidor (http://www.7billion.se/mat/) som berättar hur bloggar kan tipsa om en matbeställarsajt för att dra in pengar till Bris så poppar det upp en ruta mitt i fönstret:

Eftersom jag sitter på Mac så behöver jag inte oroa mig, men en fil med namnet FacebookSpy.exe låter väl sådär. Speciellt om den dyker upp hos ett företag som anser sig kunna kontrollera att folk på Facebook sprider “rätt budskap”. När jag dessutom upptäcker att filen ligger på Balkan-hosting så sprängs nästan huvudet av fördomsfulla tankar.