På slak lina

Tittar på en video från Apans nya livscoach och småmyser ända fram tills Sveriges svar på Bear Grylls börjar visa upp sina Hobbexfynd. Då inser jag att det här handlar om en man som, liksom jag, för en ständig kamp mot sin inre grottman. Den här killens problem är att han verkade förlora kampen redan när Hobbex hade sin första utförsäljning av Ramboknivar, flintstål och bolos.

Det positiva är att det faktiskt inte verkar vara helt fel att ge efter för den inre grottmannen. Speciellt inte om man som mannen i filmen faktiskt sätter på sig sina vassaste vandrarpjuck, traskar till skogen på andra sidan riksvägen (hör man inte trafik i bakgrunden) och faktiskt får sig lite frisk luft.

Mannen ska dessutom ha en eloge för sitt TV-shopsmässiga försvarstal angående Hobbexinköpen.

Kopplingen till inlägget om Ramboknivar slår mig när jag sitter här och tittar på när Bear Grylls för tionde gången badar i isvatten på Discovery Channel. Varför tittar jag på det här? Kommer jag att ha nytta av att kunna bygga bäverfällor, veta hur man hittar vatten i en död kamel eller av hur man firar sig ner för ett 50 meters vattenfall någon gång?

Jo, min inre grottmänniska är helt säker på att jag en dag, en inte så vacker dag, kommer att behöva all den här kunskapen. Därför så ska jag titta vidare nu.