På slak lina

Sitter på tåget på väg hem från Stockholm. Bredvid mig sitter en kille och Facebookar. I tio minuter har jag försökt att snegla fram vad han heter så att jag kan poka honom på Facebook från sätet bredvid.

Det kändes som en rolig idé i början men nu verkar han mest lite stirrig över att jag sitter och sneglar på hans skärm och idén börjar kännas sådär. Kanske kan man lätta upp stämningen genom att poka honom på riktigt med en IRL-poke? Eller inte?

Eftersom han sitter och läser på AIKs forum så har jag nu bestämt mig för att låta bli. Mina fördomar säger mig att rakade AIKare inte har någon humor. Även om de är välklädda.

PS. NIRL står i min värld för Not IRL om det är någon som undrar. Jag kom på att man kan skriva online istället men nu orkar jag inte ändra. Förlåt.

Det går att ha nytta av Facebook, faktiskt. Riktig nytta. För några veckor sedan så startade byråns enda indian och jag Facebookgruppen Vi gör en god gärning tillsammans för att få föräldrar att dela med sig av sina barns gamla leksaker och det fungerade. Vi tänkte att vi, trots att vi inte kan lösa några större problem, ändå kan ge lite julglädje åt barn som firar en annorlunda jul i år. Det fungerade. Med givmilda föräldrars hjälp så fick vi ihop 34 stora papperskassar med jättefina leksaker plus lite kläder som vi i veckan lämnade över till Kvinnohuset och två flyktingförläggningar här i Örebro.

Under insamlingen så fick vi kontakt med flera eldsjälar, såna där eldsjälar som spenderar all sin tid (antagligen både dåligt betald tid och dåligt obetald tid) åt att hjälpa de som har det svårt. Deras berättelser bjöd på en hel del insikter. Vi fick höra om misshandlade kvinnor och barn som flytt sina hem i bara strumplästen, om mammor som inte kan vara ute med barnen och leka för att de inte har råd att byta ut sina sandaler mot begagnade vinterskor och om barn till alkoholister vars föräldrar prioriterar alkohol framför julklappar, mat och kärlek. Men, den kanske värsta insikten av alla var att både flyktingförläggningarna och kvinnohuset visade förvåning över att vi hade tänkt på deras verksamhet och på barnen som tvingades att bo där.

Själv så upptäckte jag att man går på fördomsfullt snack trots att man inte tror att man gör det. Att även om man inte tror på idioterna som skriker högt om hur otroligt mycket pengar flyktingarna kvitterar ut så höjs ens egna antaganden om vad de får. Jag trodde faktiskt att flyktingarna fick lite mer ekonomisk hjälp. För bor man på en flyktingförläggning med fri mat som ensamstående mamma så får man 19 kr/dag plus 12 kr/dag per barn så länge man bara har två (har man tre eller fler barn så får man 6 kr/dag). Den här ersättningen ska räcka till kläder och skor, sjukvård och medicin, tandvård, hygienartiklar, andra förbrukningsvaror samt fritidsaktiviteter. Då är det svårt att ha råd med vinteroveraller, vinterskor och leksaker.

Ja, det var inte mycket till inlägg för att vara julafton. Men jag tänkte att ni kanske ville veta.

Jag måste säga att jag gillar att vara medelålders. Inte minst för att annonsörerna på Facebook har sett potentialen i min köpstarka målgrupp och börjat köra annonser som passar mig.

1. En helt anonym undersökning som kan ge mig ett års förbrukning av hamburgare och cola. Precis det som läkarna brukar ordinera medelålders män med begynnande bukfetma.

2. Ordning och reda på var ens bättre hälft håller hus. Nu när man börjar bli lite till åren så känns det ju viktigare och viktigare och veta var frugan håller hus. Det och en sån där liten larmknapp på golvnivå i badrummet.

3. Kryssning med Birka. Yeah! Jag måste erkänna att jag inte riktigt vet vad man gör på Birka, men jag tänker mig att man dricker (starköl och shots), dansar (buggar) och har ligger (partnerbyte).

Jag tänkte börja med att blotta strupen och fråga om det bara är jag som inte har listat ut hur Facebook har tänkt sig att tjäna dom där stora pengarna på sina 200 miljoner medlemmar? Sina 200 miljoner uppkopplade, könsbestämda, geografiskt lokaliserade och åldersbestämda medlemmar kanske jag ska tillägga. Det måste ju finnas en genialisk plan som ska leda Facebook in i dollardimman! Det måste det väl? För inte kan det väl vara så att grundarna bara har suttit och kastat får på varandra i fem år!?

Det som verkligen förbryllar mig med Facebook är att de efter fem års utveckling uppenbarligen inte har klarat av att utveckla ett system som kan utläsa att jag registrerat mig som en man och angett att jag har ett förhållande med en kvinna. Hade utvecklarna klarat av det så hade det idag inte suttit en massa fulla analfabetannonsörer och tryckt ut annonser till mig med rubriker som “Saknar dig en flickvän?”, “Ny superpille mot rynkor” och “Var är din man just nu?”.

“Annonsering är det billigaste sätt som finns att sälja varor. Särskilt om de är värdelösa.”
Sinclair Lewis

–