På slak lina

Det visade sig att det inte var meningen att jag skulle sitta i Flen. Byråns enda copywriter (vars starka sida INTE handlar om teknik) hade skickat ett sms när jag var på väg till Flen och berättat att jag inte skulle kliva av utan fortsätta mot Stockholm. Problemet var att han skickade det till mitt fasta nummer. Ahhhh… Efter två timmar depression i Flen så fick jag i alla fall tag på ett tåg som ledde mig vidare till förbeställda liljor, hemliga förvaringsboxar och Berns Asiatiska.

Kvällens största självinsikt kom när vi satt vid bordet bredvid scen på Norra Brunn och Johan Rehborg gissade publikens yrken. Oss tittade han på i två sekunder och sa: “Ni chillar lite va? Jobbar på reklambyyyyyyrå på söder!”.

Kvällen största överraskning kom dagen efter när jag hittade den här (stående) videon på mobilen. Någon som kan Stockholms uteställen och vet var vi var? Kul måste det ha varit i alla fall, för jag kan skymta byråns enda indian och en mustaschsnubbe med uppknäppt skjorta.

-

-

Reklambyråns ende indian lyssnar på ganska obskyr musik. Riktigt obskyr musik. Det krävs oftast raggarbas, märkliga texter, ett sjukt bandnamn och extremt låga försäljningssiffror för att få honom att gå upp i brygga över ett band. Av någon anledning så hjälper det också till om bandet är från Norge.

Indianen och jag diskuterar ganska ofta musik men har nog aldrig riktigt hittat något som vi båda kan sitta och jobba till utan att den ena flippar ur efter ett tag. Men!! Nu har vi äntligen hittat fram. Det som krävdes var en knubbig Elviskopia vid namn Tortelvis som sångare och Led Zeppelin i reggaetakt.

Mina damer och herrar, Dread Zeppelin! [Spotifylänk]

-

-

-