På slak lina

Nu tänkte jag tillåta mig själv att bli lite mjuk i kanterna och be om hjälp.

För ungefär ett år sedan så talade jag och en kollega om hur olika en julafton kan se ut för barn här i Sverige. Vi försökte föreställa oss hur en fattig jul kan se ut eller hur det kunde kännas för barn som av olika anledningar var tvungna att fira julen på en flyktingförläggning eller bakom låsta dörrar på en kvinnojour.

Vi bestämde oss för att ringa runt lite och fick kontakt med några helt underbara människor som, i flera fall helt utan ersättning, jobbade med att hjälpa de här barnen och deras anhöriga. De berättade för oss om mammor och barn som inte ägde annat än kläderna de hade på sig, hur vissa inte ens hade skor, utan mitt i vintern hade dykt upp i strumplästen efter att ha flytt från någon som ville dem illa och vi fick höra om asylsökande föräldrar som inte kunde vara ute och leka med sina barn eftersom de inte hade råd att köpa ens de billigaste begagnade vinterskorna.

Vi fick lära oss att ett barn som bor på en flyktingförläggning får ca. 360 kr i månaden (hälften om man har fler än två barn) vilket ska räcka till kläder, sjukvård, medicin, tandvård, hygienartiklar och fritidsaktiviteter. Det är lite över 4.000 kronor om året som ska räcka till allt… blöjor, nappar, vinterkläder osv. osv. Samtidigt så räknar man med att julhandeln här i Sverige kommer att omsätta 64,7 miljarder. Vissa har hur mycket som helst när andra inte har något alls.

Vi bestämde oss för att göra något för de här barnen. Vi tänkte att även om vi inte kunde lösa några problem så kunde vi kanske i alla fall ge några av barnen och deras föräldrar ett extra litet leende på julafton. Så vi kontaktade våra bekanta och tillsammans med dem så samlade vi ihop en massa leksaker som vi slog in och gav bort. Det blev så uppskattat att vi tänkte göra det till en årlig tradition.

Därför så tänker jag uppmana alla Örebroare som besöker den här bloggen att gå in på vår Facebookgrupp och läsa mer. Jag tänker också uppmana alla er som inte kommer från Örebro att ringa till socialtjänsten, Migrationsverket eller närmsta kvinnojour/kvinnohus för att se om det finns några barn i er närhet som kan behöva lite extra omtanke i jul. Det enda som krävs är lite tid och några vänner.

Det går att ha nytta av Facebook, faktiskt. Riktig nytta. För några veckor sedan så startade byråns enda indian och jag Facebookgruppen Vi gör en god gärning tillsammans för att få föräldrar att dela med sig av sina barns gamla leksaker och det fungerade. Vi tänkte att vi, trots att vi inte kan lösa några större problem, ändå kan ge lite julglädje åt barn som firar en annorlunda jul i år. Det fungerade. Med givmilda föräldrars hjälp så fick vi ihop 34 stora papperskassar med jättefina leksaker plus lite kläder som vi i veckan lämnade över till Kvinnohuset och två flyktingförläggningar här i Örebro.

Under insamlingen så fick vi kontakt med flera eldsjälar, såna där eldsjälar som spenderar all sin tid (antagligen både dåligt betald tid och dåligt obetald tid) åt att hjälpa de som har det svårt. Deras berättelser bjöd på en hel del insikter. Vi fick höra om misshandlade kvinnor och barn som flytt sina hem i bara strumplästen, om mammor som inte kan vara ute med barnen och leka för att de inte har råd att byta ut sina sandaler mot begagnade vinterskor och om barn till alkoholister vars föräldrar prioriterar alkohol framför julklappar, mat och kärlek. Men, den kanske värsta insikten av alla var att både flyktingförläggningarna och kvinnohuset visade förvåning över att vi hade tänkt på deras verksamhet och på barnen som tvingades att bo där.

Själv så upptäckte jag att man går på fördomsfullt snack trots att man inte tror att man gör det. Att även om man inte tror på idioterna som skriker högt om hur otroligt mycket pengar flyktingarna kvitterar ut så höjs ens egna antaganden om vad de får. Jag trodde faktiskt att flyktingarna fick lite mer ekonomisk hjälp. För bor man på en flyktingförläggning med fri mat som ensamstående mamma så får man 19 kr/dag plus 12 kr/dag per barn så länge man bara har två (har man tre eller fler barn så får man 6 kr/dag). Den här ersättningen ska räcka till kläder och skor, sjukvård och medicin, tandvård, hygienartiklar, andra förbrukningsvaror samt fritidsaktiviteter. Då är det svårt att ha råd med vinteroveraller, vinterskor och leksaker.

Ja, det var inte mycket till inlägg för att vara julafton. Men jag tänkte att ni kanske ville veta.