På slak lina

Satan vad trött jag är på Lars Vilks, Voltairecitat och alla idioter som sitter och påstår sig vara beredda att dö för min rätt att säga vad jag vill.

Jag skulle vilja veta när Sveriges yttrandefrihet senast blev ifrågasatt av någon som verkligen betyder något? Var det verkligen någon som misstrodde våra dagstidningars rätt att publicera snabbt nedklottrade rondellhundar innan det blev århundradets viktigaste frihetsyttring? En dansk tidning blir hotad av religiösa fanatiker och helt plötsligt så är tydligen vår svenska yttrandefrihet ifrågasatt!? Helt jävla oförklarligt.

Och i yttrandefrihetsdebattens spår så tar det naturligtvis inte speciellt lång tid innan folk i kommentarer börjar hänvisa till Voltaire och påstå att de är beredda att dö för yttrandefriheten. Det eller påståendet om politisk korrekthet om man inte förstår strategin med att publicera rondellhundar.

Läser Magnus Betnérs inlägg i debatten, skrattar och kämpar mot impulsen att hålla med honom på samtliga punkter. Jag undrar precis som Magnus varför inte tidningarna passar på att försvara yttrandefriheten med ytterligare verk om man nu verkligen känner att den är hotad. Lite judesuggor, en Jesus som blir påsatt bakifrån eller varför inte nidbilder på folk med lustiga handikapp borde väl bevisa för alla redan övertygade vad vi har för friheter här i landet.

Men trots alla intelligenta synpunkter så känner sig Magnus av någon anledning tvungen att inleda sin debattartikel med att bedyra sin positiva inställning till yttrandefrihet så till den milda grad att han vill avskaffa lagen om hets mot folkgrupp. Varför det? Finns det verkligen någon intelligent människa som har saknat några offentliga åsiktsyttringar av värde bara för att vi har en lag om hets mot folkgrupp? Är det skyltarna som berättar att zigenare inte är välkomna in i vissa butiker som Magnus saknar? Eller någon smaskig nazistradiokanal som påtalar faran med judiska medborgare?

Kan vi inte ta tillfället i akt att verkligen ta död på några saker som ofta dyker upp i yttrandefrihetsdebatten?

1. Påhittad dödslängtan
Så fort det börjar snackas yttrandefrihet så sitter det en massa spån och påstår sig citera Voltaire.
- Öhhh visst serru, Jag ogillar dina åsikter, men jag är beredd att gå i döden för din rättighet att uttala dem.
Fet chans. Jag skulle vilja påstå att de som citerar Voltaire är de som är minst villiga av alla att dö för andras åsikter. Samma människor vill dessutom ofta förbjuda folk att klä sig som dom vill eller kan tänka sig att deportera alla som inte är beredda att knäböja framför någon luddigt beskriven svensk kultur.

2. Citat från François de Voltaire
Det finns mycket att säga om Voltaire, men knappast att han var någon demokratiförespråkare. Dessutom så har Voltaire aldrig sagt “Jag ogillar dina åsikter, men jag är beredd att gå i döden för din rättighet att uttala dem”.

3. Termen politiskt korrekt
Är inte termen politiskt korrekt såååå jävla uttjatad? Det har gått så långt att det numera är politiskt korrekt att kalla sina motståndare för politiskt korrekta. Dessutom så är det i nittionio fall av hundra folk som är dumma i huvudet (läs Sverigedemokrater) som använder termen.