Jag blev intervjuad via mail häromdagen. Det var tidningen/reklambyrån/förlaget/elbolaget (?) ETC som i en artikel om Söderfamiljen ville ställa några frågor om det som beskrivs som fejkbloggar. När jag så här i efterhand läser vad jag har skrivit så inser jag att det låter pretentiöst. Jävligt pretentiöst. Eller vad sägs om det här angående fejkbloggar:

– Personligen föredrar jag att den eller de som ligger bakom bloggen vill säga något med den, eller åtminstone har ambitionen att bidra med något i samhällsdebatten.

och

– Jag ser det hellre som en föreställning som, om den utförs bra, kan involvera läsarna på ett sätt som traditionell litteratur eller en färdigskriven teaterpjäs inte kan.

Jag tänker försvara mig med att jag faktiskt skrev bra mycket mer än det som hamnade i artikeln, saker som kanske förklarade de här raderna lite mer.

-