På slak lina

Sitter på tåget på väg hem från Stockholm. Bredvid mig sitter en kille och Facebookar. I tio minuter har jag försökt att snegla fram vad han heter så att jag kan poka honom på Facebook från sätet bredvid.

Det kändes som en rolig idé i början men nu verkar han mest lite stirrig över att jag sitter och sneglar på hans skärm och idén börjar kännas sådär. Kanske kan man lätta upp stämningen genom att poka honom på riktigt med en IRL-poke? Eller inte?

Eftersom han sitter och läser på AIKs forum så har jag nu bestämt mig för att låta bli. Mina fördomar säger mig att rakade AIKare inte har någon humor. Även om de är välklädda.

PS. NIRL står i min värld för Not IRL om det är någon som undrar. Jag kom på att man kan skriva online istället men nu orkar jag inte ändra. Förlåt.

Hamnade på grund av platsbrist i en av SJs förstaklasskupéer. Vilken härlig känsla av lyx det är. Helt plötsligt så slipper jag sitta och trängas med kvinnor. Här i första klass så har man samma benutrymme och samma service men får den stora äran att trängas med en massa män över 60 som luktar messmör.

Av någon outgrundlig anledning så verkar kvinnor inte vilja betala dubbla biljettpriset för den här upplevelsen. Vilka jävla losers…

1. Rakapparater
Seriöst! Hur fan kommer man på idéen att spara rakningen till tågresan.

2. Bara fötter
Jag vet inte om det beror på att folk saknar luktsinne eller om vissa är oförmögna att känna sina egna lukter, men inte har man alla hästar hemma om man tar av sig skorna och langar upp en svettig fot i en tågkupé.

3. Män över sexti
Män över sexti i kombinationen med trånga och varma tågvagnar gör mig nervös. Jag kan sitta en hel resa och inte göra annat än att hålla koll på ansiktsfärg och andningsfrekvens på män som ser ut att ligga i riskgruppen för hjärtinfarkt.

Jag tycker att det är bra mycket gnäll på SJ nuförtiden. Det är väl klart att SJ vill ställa in restidsgarantin när det snöar som om istiden har kommit tillbaka. Bolag vill tjäna pengar och vill naturkrafterna inte följa spelreglerna så ropar man naturligtvis efter force majeure.

Nä, istället för gnäll så skulle jag vilja läsa om någon som kör med samma regler som SJ. Någon som ser sig själv och sitt liv som ett eget bolag. Ett personligt bolag som inte tar hänsyn till att den svenska naturen följer de fyra årstiderna. Någon som har pondus nog att sitta skönt tillbakalutad i sätet på tåget och svara konduktören på frågan efter biljett med att visa upp stelfrusna fingrar som inte kan ta upp kortet och säga; Force majeure motherfucker!!