Annonsen som Gud glömde

Uffe — Sun, 13 Jun 2010 08:24:41 +0000

Här är annonsen som den kristna tidningen Dagen anser att läsarna kan ta skada av att se.

Jag bjuder på annonsplats med förhoppningen att någon av ledarna eller deltagarna på lägret bjuder tillbaka med en kommentar som ger en hyfsat lättbegriplig förklaring till hur ni överhuvudtaget kan respektera en gud som er. För ska sanningen fram så har jag svårare att förstå er än tidningen Dagen.

Vad jag INTE vill lära mina barn

Uffe — Sun, 13 Jun 2010 06:05:01 +0000

Nu har den där mellanblonda killen med europeiskt utseende från mellanöstern lagt ribban igen. Ni vet, den där killen som tyckte att det var en bra idé att leverera världens viktigaste insikter i form av liknelser i en tid när vanligt folk förlitade sig på att föra saker vidare genom viskleken. Ja, den där killen som i sin ursprungliga skepnad mördade bebisar och krävde djuroffer, våldtäkter och folkmord av sina undersåtar för att sen låta sig bli född av en oskuld så han kunde lära oss moraliskt förkastade vad kärlek är.

Nu fortsätter Guds/Jesus/den Heliga andens framgångssaga genom att tidningen Dagen, till skillnad från alla andra gudsfrånvända tidningar, väljer att pissa på alla nya fjantlagar som påstår att vi inte ska diskriminera folk på grund av hudfärg eller sexuell läggning. Ett kristet hbtq-läger för ungdomar får inte annonsera av hänsyn till läsekretsen. Jojomensan, jag antar att det är precis som att vägra införa en annons i SD-kuriren med bild på mörkhyade Sverigedemokrater av hänsyn till läsarna. Det är kärlek.

Nu väntar jag på svaret till den här kommentaren som kom efter att Dagens ansvarige utgivare Elisabeth Sandlund försvarade beslutet:

- – - – - -

“För mig har ödet att jag blev homosexuell varit det största enskilda helvetet i mitt liv. Jag var elva år när jag började ana att det var så det var. Jag hoppades länge att jag skulle ha fel. Hela min ungdom förgick i ett kämpande med detta, men idag är jag någorlunda tillrätta i att leva som den jag är.

För mig har det som orsakat störst lidande och de mest omfattande ångestperioderna, just varit svårigheten att leva öppet med detta, att inte veta vem man skulle säga det till eller vem man skulle ta kontakt med. Den ständigt närvarande rädslan att andra skulle hata mig, ta avstånd från mig, eller till och med använda våld mot mig, i enlighet med det icke accepterande synsätt som så många har mot homosexuella.

Det är ju många som har och har haft det som jag, och många (inte alla) kristna gör fortfarande ställningstagandet att på olika sätt stå för, göda och/eller legitimera den typen av attityder, som i förlängningen leder till att HBTQ-ungdomar inte accepteras för dem de är, med svåra personliga lidanden som följd.

Denna typ av icke-publiceringsbeslut är just ett sådant legitimerande, och Elisabeth Sandlund väljer åtminstone i det här fallet just ett sådant ställningstagande.

Jag har inget direkt problem just med det. Det är upp till henne och jag har stött på så oerhört många kristna som gör det, Sandlund är dessutom som person anonym för mig, och jag har överlevt ungdomen till att bli upp mot 30 år, och någorlunda trygg i mig själv. Hade hon varit en person som betytt mycket för mig, t.ex. om hon varit en av mig omtyckt lärare i skolan när jag var 14-15 år gammal, så hade hon kanske knäckt mig fullständigt, om hon gett uttryck för den typ av åsikter som hon nu ger understöd till.

Men jag önskar att de kunde vara medvetna om vilken enorm skada de ställer till med. Jag tror och hoppas att det är omedvetenhet bakom det faktum att de gör detta.

För är det inte omedvetenhet, då vet jag inte hur jag ska komma runt att det måste vara någon form av avsaknad av empati. Kanske inte direkt illvilja, men åtminstone oförmåga till empati.”

- – - – - -

Svaret på den kommentaren, hur man ursäktar ett sådant här beteende, är precis det jag INTE vill lära mina barn. För det svaret lär ha potential att ursäkta bra mycket skit.

Jag avslutar med en video och ett citat från “läsekretsen“:

“Synden är någonting hemskt fruktansvärt och vidrigt. Synden leder till döden. Det är dess lön.”

Sanning, konsekvens eller procent

Uffe — Fri, 28 Aug 2009 10:13:14 +0000

Under min tid med bloggen Sanningen måste fram fick jag en hel del kritik för att jag förde fram absurda åsikter som spädde på fördomar mot partier som har en kristen värdegrund och kristna. Därför ska jag ärligt erkänna att jag allt som oftast blir upprymd av något som bara kan förklaras med skadeglädje när jag läser den kristna tidningen Dagens artiklar. Skadeglädjen byts i och för sig alltid ut mot en olustigare känsla varje gång jag kommer på att tidningen inte är på låtsas utan visar på att det jag försökte spetsa till faktiskt existerar och är absurdare än något jag någonsin lyckades dikta upp.

Under alla artiklar på Dagen kan läsaren genom känsloknappar visa vad just han eller hon känner för det som artikeln tar upp. Ett nydaterat exempel är artikeln om att någon ännu en gång har försökt att tända eld på en moské i Strömsund och 27 % av de som tryckt på knapparna menar att det gör dom glada.

Nu hade jag kunnat avsluta med att lyfta fram lite talande bibelcitat, budord om att inte tillbe någon annan gud än den riktiga eller orera om vad som händer om man år efter år gör skillnad på folk och folk för att förklara vad som får människor att tycka så här, men det ska jag inte göra. För då kommer jag att få ännu mer arga mail från både frikyrkopastorer och Göran Hägglund!

På slak lina » Tidningen Dagen

Annonsen som Gud glömde

Vad jag INTE vill lära mina barn

Sanning, konsekvens eller procent