På slak lina

Tänk vad skönt det är att vi som människor till slut, efter miljontals år, har nått fram till de ideala spelreglerna vad gäller socialt umgänge. Visst är det härligt att umgås med varandra på ett korrekt sätt. Ett sätt som följer väl fungerande mallar och inte lämnar något större utrymme för ett personligt uttryck. Ett sätt som skiljer oss från djuren.

Man undrar ju hur det var förr i tiden när folk mest bara umgicks. När man träffade någon för första eller hundrade gången och liksom bara improviserade. Helt utan vett och etikett. Hur skulle man då veta om den man umgicks med var något att ha.

Det är med det här i bakhuvudet som jag läser hur allas vår Magdalena Ribbing beskriver det korrekta skålbruket, seden vi alla stöter på då och då. När jag ser det nedskrivet så känns det riktigt, riktigt naturligt och inte alls så där krystat som det ibland kan kännas.

Skålande med alla eller flera på en gång vid bordet går till så att man höjer sitt glas, sveper med blicken mot dem man ska skåla med, sist innan man ska dricka vinklunken ser man på sin bordspartner, därpå dricker man och gör samma procedur i omvänd ordning: bordspartnerns blick, svepande blick runt bordet, ner med glaset.
Magdalena Ribbing

“Tvångssyndrom är en psykiatrisk diagnos som kännetecknas av upprepade ritualer eller tankar. Det internationella namnet är Obsessive-Compulsive Disorder, OCD. [...] OCD behandlas antingen med psykoterapi i form av KBT eller också med SSRI-preparat.”
Wikipedia