På slak lina

Nu kommer Blippy, en tjänst för dig som är så jävla social att inget annat längre ger några kickar. För dig som tror dig ha vänner som faller under benämningen sociala crackpundare och kräver att du redovisar varenda steg du tar. Så, är du intresserad av att vara med och slå världsrekord i att vara socialast så gäller det att haka på, för just nu betatestas det för fullt.

Med Blippy delar du med dig av det som äter upp ditt konto. Gör ett inköp och det visas direkt upp för dina vänner. Blippy är en tjänst som är uppkopplat mot ditt kreditkort och delar med sig av allt som belastar ditt konto. Köp en turistbok om London på Amazon och låt dina vänner se summan på en gång. Yihaa!!

Nästa steg borde vara att Twitter i realtid redovisar när du har sex, hur hetsigt sex du har och automatiskt sätter betyg på dina insatser. Eller, just ja! Det finns ju redan. Kolla in @newlywedsontjob. Där har ett brudpars bestman riggat brudparets säng och kopplat upp sängen mot Twitter. Så nu kan de 22.250 följarna i realtid se när brudparet har sex. Brudparet vet inte om det, men visst är det toksocialt.

Jag fullkomligt älskar kommunikation, ny teknik och brukar vanligtvis slänga mig över nya kanaler för att försöka klura ut hur jag kan använda dem både i mitt yrke och som privatperson. Men nu ger jag upp. Som privatperson så orkar jag fan inte med Twitter.

Jag har försökt att hänge mig. Jag har läst liverapporter från TV-tittande Idolfans, jag har RT:at en eller två viktiga nyheter, jag har liveläst en fattig diskussion mellan @GudSchy (Gudrun Schyman) @GoranHagglund, suttit och väntat på att överbelastningsvalen skulle försvinna och jag har till och med droppat några jag mötte #Lassie men nu får det räcka. Enough is enough!

Jag är medveten om risken att uppfattas som Beatrice Ask här, men det går faktiskt inte längre. Jag får min beskärda del av oneliners på Facebook och jag känner inte längre något behov av att live uppleva hur andra tolkar TV-serien Bonde söker fru.

Jag kommer säkert att sakna en eller två insikter om vad som är på gång, vissa Twittrares kloka insikter eller möjligheten att få svar på vissa frågor snabbt men nej, jag vill inte längre känna behovet att behöva finnas där hela tiden för att ta del av guldkornen.

Därför så har jag nu begått socialt självmord genom att radera mitt Twitterkonto. See you on the other side…